I morse flög så lärarna hem och därmed sätter vi punkt för det här lärarutbytet. Vi avslutar med att skicka med en bild från vår dag på landet tillsammans med parlamentsledamoten och alla hans vänner och släktingar.
I morgon är det söndag och första dagen på en ny arbetsvecka.
Dags att hitta på något annat.
Så är väl lärarutbytet mellan Al Salam School i Tanta och Alfred Dalinskolan i Huskvarna mer eller mindre avslutat.
Ikväll hade vi den gemensamma utvärderingen och i skrivande stund sitter samtliga deltagare på restaurang Om Muhammed i Tanta och äter duva och ris.
I morgon far vi tillsammans med de svenska lärarna till Kairo och kl. 04.10 på lördagmorgon sätter de sig på KLM-flyget och åker hem till Sverige.
Det är snart ett år sedan vi påbörjade arbetet med utbytet och just nu bara andas vi ut och är glada att allt faktiskt gick precis så bra som vi hoppats på. Vi tror att många fått med sig minnen från livet.
Nu återstår bara för oss det obligatoriska men ack så tråkiga rapportskrivandet.
Men det tar vi på söndag.
I dag är det lärarnas sista dag i Tanta. Imorgonbitti åker de till Kairo och tidigt lördagmorgon hem till regnet och kylan i Sverige.
Förmiddagen ägnade de åt att visa en presentation av Sverige i aulan för skolans elever. Det var Saab, Roxette, Huskvarna, Astrid Lindgren och annat svenskt.
Dock steg pulsen i aulan ett antal grader när de kom till den här bilden.
Tanken var förstås att berätta att kvinnan till höger, Maud Adams, kommer från Sverige.
Men allt vad eleverna såg var en halvnaken tjej vilket som sagt fick pulsarna att hetta hos pojkarna.
Egypten är minst sagt ett komplext land där allt mer eller mindre färgas av religion. Och saknar man själv detta förhållningssätt blir det ett näst intill omöjligt land att förstå.
Igår hade vi filmkväll på skolan då vi visade den egyptiska biosuccen Hassan and Morcos. En film om islam och kristendom i Egypten och som sätter fingret på en ständigt närvarande realitet här, spänningen mellan majoriteten och minoriteten.
Filmen var absolut sevärd men framför allt var det diskussionen efteråt som vi kommer att minnas länge. Muslimer, kopter, evangelikaler, pingstvänner, agnostiker och ateister – alla i samma rum.
När några av våra svenska lärare släppte bomben att de faktiskt inte tror på någon Gud infann sig först en något märklig stämning. Förvirrad. Hur kan någon inte tro på Gud? En tanke som inte ens existerar här. Ungefär lika orimligt som att säga att man inte tror att Nilen existerar. Eller solen. Eller Fredrik Reinfeldt. Ja, ni fattar.
Men sen kom samtalet igång och vi pratade om yta, innehåll, substans, hyckleri, evolution, godhet, ondska, likheter, olikheter, konflikter, ömsesidighet och en massa annat som bubblade upp under kvällen. Mycket möjligt den bästa kvällen på utbytet än så länge.
Som sista grej bifogar vi det här diagrammet. Både Egypten och Sverige finns med och utifrån det här inser man att avtåndet mellan våra båda länder är minst sagt långt. Betyligt längre än 340 mil. Man kan läsa mer om diagrammet här.
Jag skickar också med slukommentaren från gårdagens sammandrabbning.
”Well, diversity is great, isn’t it.”
Polisen är oss på spåren. Det började i Alex när vårt tåg hem på kvällen var inställt och vi var tvungna att springa för att hinna med ett annat till Tanta. Några poliser fick syn på oss och insisterade på att eskortera oss alla till tåget, varefter en stackars polis posterades i vår vagn.
Väl framme i Tanta, halvett på natten, mötte oss en ny polisarmada som prompt ville eskortera oss till lägenheten samt ha alla våra telefonnummer.
Och idag fortsatte spektaklet. När vi skulle bege oss till universitetet för en guidad tur stod mycket riktigt polisen och väntade på oss utanför skolan. Sen blev vi eskorterade bort till universitetet och guidades runt med tre poliser i släptåg.
Väl hemma i lägenheten märkte vi så att en polis posterats utanför vårt hus som ville veta vårt schema och våra planer för resten av dagen.
Så när vi på eftermiddagen gav oss ut på stan och alla sen sprang åt varsitt håll blev det förstås lite upprört inom poliskåren.
Eller nä, det gjorde vi ju förstås inte.
Vem bryr sig om Egyptens fascinerande värld när det är Bonde söker fru på tv?
Igår hade vi en heldag i Alexandria tillsammans med de svenska lärarna. Biblioteket, stranden, Carrefour och inte minst Svenska Institutet. Det där sistnämnda spred lite extra glamour över dagen.
Direktör Tommy Arwitz tog emot oss i sin privata våning som låg på cornischen alldeles vid Medelhavets glittrande vatten. Institutet invigdes år 2000 av dåvarande utrikesminister Anna Lindh. Dock har själva byggnaden varit i svensk ägo sedan 1925.
Sittningen började i Blå Hallen där vi fick en kort historik över Institutet och dess syfte att främja handel och kultur mellan Egypten och Sverige.
Sen förevisades vi biljardrummet där Arwitz generöst slog upp dörrarna till representationsbarskåpet.
Snart dök en servitör upp och vandrade runt med en bricka med snittar, oliver och annat gott ända tills Arwitz så diplomatiskt han kunde visade att studiebesöket var över och vi återigen fann oss själva ute i kylan (bildligt talat).
Hrm, är det någon som vet hur man blir diplomat?
Nu skiter vi i Youtube. Här kommer Sandra – the Tribute med Vimeo istället. Och Paul Simon är med hela vägen.
I dag har vi frotterat oss med gräddan av Egyptens överklass. En av landets 454 parlamentsledamöter bjöd ut oss och alla lärarna till sitt lantstället utanför Tanta.
Där vandrade vi runt i alla rum och blev förevisade gamla svartvitabilder föreställande ledamotens far tillsammans med Sadat, Mubarak, Aga Kahn och andra celebriteter från det här området.
Och till barnens stora förtjusning bjöds det på dansande hästar också, vilket faktiskt är precis vad det låter som. Hästar som dansar. Höjdpunkten var dock när Inez själv fick rida tillsammans med spansk-, fransk- och engelskläraren Anne.
Tillbaka i Tanta efter några dagar ”on the road” med lärarna från Sverige. Vi har gjort Kairo med allt vad det innebär och igår tog vi en heldag för att åka till Wadi Natrum, ett ortodoxt kloster ute i öknen. Mycket trevlig dag bortsett från de två bilolyckor som Marcus var inblandad i.
På väg till klostret körde en rikswha på bilen och spräckte baklyktan samt skrapade upp bilen en del. Marcus hoppade ur och började skälla och gorma, vilket dock inte hjälpte något alls.
På kvällen när vi sen körde in i Tanta var det Marcus tur att köra på en annan bil bakifrån. Chauffören framför hoppade ut och skulle just börja skälla när han såg att det var en stackars västerlänning som kört på honom.
”Ok, just because your guest.”, skrek han, hytte med pekfingret och körde iväg.
Marcus pustade ut med mindes sedan med djup ångest och ånger hur han gormat på den stackars rikswhaföraren på morgonen. Så nu måste han göra bot och bättring på något jobbigt, svårt och onödigt sätt och har bestämt sig att det jobbigaste, svåraste och mest onödiga just nu torde vara 25 varv på löparbanan i kväll.
