Dag 1

Så har dag ett kommit och gått och vi känner oss mycket nöjda, glada och stolta över våra egyptiska vänner.

Dagen började med att Vivian lite genant påpekade att hon inte är så förtjust i leverpastej men att Mrs Hanaa (rektorn) mycket noga påmint alla att man äter upp det man tar. Kanske var det också därför Bolous ivrigt men med viss möda slevade i sig müssli med mjölk på en platt tallrik, vilket såg lite lustigt ut faktiskt.

Sen for vi till biblioteket där vi fick en rejäl rundvandring. Mest uppskattat var nog möjligheten att klä ut sig. Sen en tur till stadsparken för att sluta dagen med rundvandring på Alfred Dalin skolan med tillhörande smörgåstårta.

Ankomst

Tänk! Det fungerade! Strax efter 22 igår kväll kom åtta trötta, förvirrade men förväntansfulla egyptier ut i ankomsthallen på Landvetter för att möta ett blåsigt och kylslaget Sverige.

Sen satte vi oss i hyrbussen och åkte två timmar ut till skogarna utanför Jönköping där vi ska bo på en konferensanläggning. Och aj så mörkt det var. Eman var helt fascinerad och undrade varför man släckt lamporna överallt. Och var finns alla människor?

Sista biten gick genom kompakt mörk skog. Moudy var ivrig som ett barn och undrade om han fick lov att promenera lite i den stora skogen när det blivit ljust. Det fick han. Eman var däremot lite mer ängslig och undrade om det fanns några vilda djur i skogen, typ lejon och sånt.

Dagen D

Så har dagen kommit som vi väntat på i snart ett års tid. Den 30 augusti 2009 och om tolv timmar landar ett gäng trötta, förvirrade men förväntansfulla egyptier på Landvetter flygplats.

Naturligtvis har det varit strul in i det sista men just nu, i skrivandets stund, verkar faktiskt allt vara under kontroll. Ikväll hämtar vi hyrbussen som vi ska köra runt med och sen väntar två hektiska veckor med många studiebesök.

Bara hoppas dock att Marcus förkylning släpper lagom till kl. 22 ikväll, för just nu ligger han nedbäddad i en gigantisk dubbelsäng långt ute i skogen och tycker att ingen någonsin varit så förkyld som han.

Global Mohlins

Vi kan inte låta bli att tycka att denna karta är lite fascinerande. Den visar var våra besökare till bloggen kommer från. Just den här bilden gäller dagens datum, 22 augusti 2009.

Inte visste vi att vi kände någon i Ukraina. Eller i Indonesien för den delen.

Pulserande storstadsliv

Tillfälligt tillbaka i centrala och pulserande Bredaryd efter en knapp vecka långt ute i de ödsligt småländska skogarna. Nu har vi några dagar att läsa ikapp Internet innan vi försvinner ut i skogarna igen.

Marknadsmode

Så har vi i dag avklarat Bredaryds marknad och än en gång förundrats över det mycket speciella marknadsmode som år efter år fortsätter att gå sin egen väg, mot gängse trender och mode. Tighta tights med guldskärp, skrikiga nätkepsar med texten ”Sjukt cool kille” eller mörkblåa skinnbyxor med diverse utsmyckningar baktill.

Efter några timmar med detta känner vi oss nu redo att imorgon åka norrut, ut i skogarna utanför Jönköping för två veckors fortbildning och inspiration. Skoj, trevligt, roligt och säkert lärorikt.

Efter detta är vi sedan förhoppningsvis redo och laddade för två veckor tillsammans med egyptierna. Men det tar vi då.

Traumatiska Karlsson

I går var vi på det kanske svenskaste som finns – Astrid Lindgrens Värld i Vimmerby. Och det var ju trevligt på alla sätt och vis även om Karlsson på Taket lyckades skrämma Amos bortom rim och reson. Delvis får kanske dock Amos skylla sig själv då han var onödigt ärlig mot Karlsson.

Amos får syn på Karlsson på Taket och bestämmer sig för att prata lite med honom

Amos: Ana (arabiska för ´jag´) gillar Pippi.
Karlsson: Är inte Karlsson bättre?
Amos: Nä, ana gillar Pippi. Karlsson nä.
Karlsson: Bu för dig. Jag som är lagomtjocka-perfekta-Karlsson. Då vill jag inte vara med om det ska vara så här.
Varpå Karlsson räcker ut tungan åt Amos.
Amos: Mamma!!!!!! Gömmer sig bakom sin beskyddande mamma, gråter hysteriskt och stammar fram om och om igen: Ana gillar Karlsson nä. Ana gillar Karlsson nä. Ana gillar Karlsson nä.

Abed

För några veckor bad vi er be för vår chef,  kollega och vän Abed. Tack alla ni som bad.

Igår fick vi beskedet att Abed lämnat oss.

Just nu känns det väldigt tungt. Sjukdomsförloppet gick så snabbt, knappt tre månader, och det är svårt att förstå att han inte kommer finnas i Kairo när vi kommer tillbaka.

I dag går våra tankar och våra böner till hans fru och två barn.

Skaoune

Så har vi landat långt nere i den skånska myllan och njuter i fulla drag av gäss, ålagille, skånelängor, bokskogar, diftonger och allt annat vackert och fint. Här hade vi nog kunnat tänka oss att leva om inte Tanta varit så charmigt och mysigt.

Välkomna!

Sandras bror och fru har åkt hem till Åre och föräldrarna är i Halmstad och beundrar Ostindiefararen Götheborg. Barnen sover och snarkar och Sandra sitter djupt försjunken i Carsten Jensen.

Marcus känner sig lite ensam och lägger därför ut en detaljerad karta hur man kan hitta honom. Prick på den gula fläcken. Välkomna!