Munksjön det nya Nilen

I dag lämnade vi den lantliga idyllen i Bolmen för ett litet tag och åkte till länssjukhuset Ryhov i Jönköping med dottern Inez.

När vi åker över Munksjöbron sticker Inez upp näsan från baksätet och frågar glatt; ”Nilen???”

Numeriska iaktagelser

Så sitter vi i en liten pittoresk stuga ute i de småländska skogarna och njuter av lugnet, tystnaden, skogen och regnet. Kontrasten till Tanta kunde inte vara större. Vi fick till och med gå ut på en liten särskilt anvisad plätt på gräset för att kunna koppla upp mot Internet.

Så nu fördriver vi våra dagar i denna pastorala idyll med att göra ett numeriskt bokslut av hemresan häromnatten. Det ser ut så här ungefär.

27 - så många grader var det i Kairo kl. 3 natten vi flög hem
04 - tiden på morgonen som vi punktligt och på pricken enligt biljetten flög från Kairo 
19 – så många minuter tog det att flyga de 25 milen mellan Kairo – Alexandria
14 – så många minuter orkade Marcus se på Mission Impossible III innan han tröttnade
6 – så många olika program han Sandra sappa igenom innan hon töttnade
10 – minst så många gånger fes Inez på vägen hem till Sverige vilket fick stolsgrannen att vrida på sig besvärat minst lika många gånger
26 – så många svenska kronor betalade vi för 33 cl vanligt vatten på Schipol
10 – så många kronor dyrare per liter är bensinen i Sverige jämfört med Egypten
7 - så många koppar kaffe drack Marcus under sin första dag i Sverige

Och vad gäller huruvida vi ska blogga eller inte blogga när vi är hemma så följer vi Mariannes råd. När vi känner för det!

Kanske det sista

Sa sitter vi pa gasthuset i Kairo och njuter av en sista egyptisk solnedgang pa ett bra tag nu. Barnen sover och allt ar fridfullt. Egentligen har vi inte sa mycket att saga, men eftersom vi anda hade tillgang till en dator samt att detta troligtvis blir det sista inlagget fran Egypten, sa tittade vi pa varandra, nickade konspiratoriskt och utbrast i kor; ”Ah, lat oss skriva ett inlagg!’

Och nu har vi gjort det och det kanns lite battre. Aven om vi saknar vissa svenska tangenter.

Ses i Sverige.

Utrensat

Sista natten i Tanta. Imorgoneftermiddag bär det av till Kairo och klockan fyra morgonen efter vidare med KLM till Amsterdam och Göteborg. Förhoppningsvis.

Idag har vi röjt. Hyresvärden har lovat fixa golvet i lägenheten
medan vi är borta.

Så nu gapar bokhyllorna tomma. Det enda
som dröjer sig kvar är ett gammalt papyruspapper, lite damm samt en Läckbergdeckare som ska förkorta flygresan imorgon.

Vi är också i valet och kvalet hur vi ska göra med bloggen medan vi är i Sverige. Skriva eller inte skriva, det är väl frågan.

Hrm, vi behöver nog sova på det. Til dess, en særlig hilsen til er alle från oss i Tanta.

Si och så med språket

En liten fundering över våra stackars barns språkliga förbistringar. Eller kanske man ska säga förvirringar.

Häromdagen satt Inez och Sandra och gjorde bokstäver av lera. Framför sig hade de ett S och ett I. Inez ljudade det som ett ord varpå Sandra pedagogiskt förklarade att SI inte är ett ord. Varpå Inez påpekade att det visst var ett ord som betyder ´titta´.  

Det påstod i alla fall de amerikanska barnen som brukar leka här på dagarna.

Socialt experiment

I dag skulle vi vilja slå ett slag för jämställdheten.

För några år sedan satt vi på ett seminarium på Bok & Bibliotek och lyssnade när Lotta Snickare, Liza Marklund och Amelia Adamo pratade jämlikhet mellan pojkar och flickor. Att man inte föds till flicka eller pojke – man formas till det av förväntningar och beteenden i samhället.

Med detta i bakhuvudet har vi nu påbörjat ett litet socialt experiment med vår yngsta (och enda) son. Om vi bara låter honom sova i Inez nattlinnen framöver, blir han en flicka då?

Fyra dagar i ett

Nu har de här tråkigheterna i Litauen och Afghanistan toppat bloggen länge nog. Dags att gå vidare med nya tråkigheter. Det har varit några hektiska dagar så låt oss sammanfatta dem dag för dag.

Söndag 19/7: Vi sliter hårt på kontoret för att få färdigt allt inför seminariet i Alexandria. På kvällen är det bröllop. Äntligen ska Boulos få sin Youstina och alla kopter i Tanta jublade. Detta är dock inte tråkigt alls. Bara roligt.

Måndag 20/7: Marcus tillbringar förmiddagen med att hämta provresultaten på våra hiv-test (som var negativa förresten) och besöker sedan hälsoministeriet för att få en liten stämpel på ett papper. Vid lunch far vi till Alexandria där vi ska ha vårt sista seminarium innan Sverigeresan. Det är ett nytt konferenscenter som ligger långt ut på vischan och det dröjer innan vi hittar dit.

Tisdag 21/7: Seminarier hela dagen. Vi är varma och trötta och längtar hem till Tanta. Bestämmer oss för att åka hem sent på kvällen istället för tidigt dagen efter. Kommer hem till Tanta vid halvett på natten.

Onsdag 22/7: Bedrövlig dag! Hade möte klockan 9 i morse på visumkontoret. Tanken var att vi skulle få våra visum idag. Icke! Vi sitter och väntar artigt mellan 9-14 innan någon tedrickande-kedjerökande-byråkrat plötsligt utbrister att det kommer dröja ytterligare två månader innan vi kan få våra visum. Men då blev vi arga. Men det hjälpte ju inte heller. Så nu är vi visumlösa när vi åker till Sverige på söndag vilket inte känns riktigt bra.

Men det ska vi oroa oss över om sju veckor har vi bestämt. Nu ser vi bara fram emot Sverige.
Vi har lagt ut lite bilder från bröllopet.

Horribelt

Det här inlägget ligger kanske lite utanför gängse protokoll för den här bloggen, men inte desto mindre. Här kommer det.

I veckan antog parlamentet i Litauen en lag som gör det förbjudet att tala väl om homosexualitet och i Afghanistan godkände president Karzai nyligen en lag som ger en make rätt att svälta sin fru om hon inte ställer upp på sex. Dessutom säger lagen att en hustru måste sminka sig och göra sig fin för sin man.

Om allt detta skulle man kunna skriva ett ganska ironiskt blogginlägg. Men det gör vi inte. Istället lovar vi nu dyrt och heligt att i protest mot dessa horribla lagar inte besöka varken Litauen eller Afghanistan under överskådlig framtid.

Det borde sända en tydlig signal.

Äntligen Kanadia TR

Fem anledningar till att Marcus idag kom hem från Alexandria med ett par sprillans nya Kanadia TR:

1. Ventilated bresh for breathability.
2. Heated EVA material which reduce the dencity for a lighter weight.
3. A non-marking rubber outsole compound offering abrasion-resistance and durability.
4. The adi-prene provides impact absorption and long lasting cushioning.
5. A maximized heal protection and stability that is located under the heal and therefore provides extra protection.

Ja, vi fattar inte heller något. Men det verkar vara sköna gympadojjor i alla fall.

Förväntningar

I dag avslutade vi vår förberedelsekurs med egypterna inför Sverigebesöket i september. Om någon vecka åker vi till Sverige och nästa gång vi ses blir på Landvetter den 30 augusti.

Det är nog inte helt enkelt för oss priviligierade, resvana västerlänningar att förstå vad en resa till Europa kan innebära. Endast en av deltagarna har varit utomlands tidigare, i Saudi, men inte desto mindre är mellanlandning i Wien ett äventyr lika stort som månen tur och retur. Att få bada bastu vid svensk insjö är lika ogreppbart som tvålen i duschen.

I dag gjorde vi små korta intervjuer med några av deltagarna för att lyssna in deras förväntningar inför resan. Intervjuerna ska senare redigeras ihop till en längre film om utbytet.

Så nu är det bara att hoppas att allt går i lås. Vi andas ut när de sitter på planet tillbaka till Kairo igen.