Advent

Det är första advent i Tanta och ute strålar solen från en molnfri himmel. Det enda som minner om den annalkande julen är tomten på vårt bord och julgranskulor i dörröppningarna.
Och en flygbiljett till Sverige förstås.

Babyclass celebration

I dag var det celebration i Inez och Amos babyclass på skolan och dresscoden var strikt. Flickorna skulle ha gräddvita ballerinaklänningar medan pojkarna skulle ha kostym alternativt frack.

Amos fick dock nöja sig med en vanlig skjorta då vi ännu inte ens börjat fundera på frack till honom. Inez däremot var klädd som en liten sockersöt prinsessa, vilket egentligen är ganska opraktiskt i ett land som Egypten.

Vi har satt ihop ett litet bildspel från dagen. Tre minuter och tjugofyra sekunder babyclass. Vilket är ungefär den tiden man mäktar med i babyclass.

Julhandel

Den här helgen skulle vi egentligen medverkat på ett seminarium i Alexandria. Lärstilar och gruppdynamik stod på schemat och vi var laddade och förberedda upp över öronen. Dock, två timmar innan vi skulle åka igår fick vi veta seminariet var inställt på grund av sjukdom bland flera deltagare. Och helt plötsligt hade vi en helg över.

Så istället för norrut till Alexandria for vi söderut till Kairo för att julhandla. Det är ju inte många helger kvar till julafton nu och vi har faktiskt ingen mer ledig helg. Så det passade ju egentligen ganska bra.

Så vi for till huvudstaden och vad är det första vi får se. Jo, en liten lastbil fullastad med apelsiner och äpplen som tar en sväng lite för fort. Varenda apelsin- och äpplelåda for av flaket och rullade ut över trafiken och kairokaoset blev om möjligt ännu mer kaotiskt. 

Ja jisses, bara tanken på att vi en gång kommer att lämna allt detta fyller oss med saknad och vemod redan nu.

Tema: Försäljarna

Så har vi kommit fram till sista dagen med temat Vår väg till arbetet. Det allra sista vi ser innan vi lämnar Tantas stök och bök och träder in på Al Salam’s skolområde är försäljarna. Försäljare finns det visserligen många i Tanta men dessa tillhör kanske den mest förslagna skaran i stan.

Deras målgrupp är nämligen alla oskyldiga och lättledda barn på skolan. De står utanför grindarna och lockar och pockar de små glinen med godis, leksaker eller allehanda färgglada skrivblock och pennor. Till barnens glädje och föräldrarnas förtret.

I dag hittade vi den här försäljaren utanför skolan. Med cigaretten i mungipan sålde han ballonger varav några märkligt nog bar IKEAS logotype. Vem vet, kanske hade de svävat hit ända från Tel Aviv där närmsta IKEA-affär finns.

Tema: Mannen

Vi fortsätter vår färd mot jobbet. Ett tjugotal meter efter bageriet dyker den här mannen upp. Alltid. Utan undantag. En mycket trevlig, socialt utåtriktad man som dock kanske inte har alla hönsen hemma, som vi säger i Skåne.

Ofta sitter han på en pall utanför skomakaren och när han får syn på oss spricker ett leende upp. Han rusar upp, springer fram, skrattar och gestikulerar. Vi förstår inte så mycket av allt detta men ler artigt tillbaka, gör tummen upp och säger god morgon.

Ibland när vi kör förbi med bilen och han får syn på oss kan det hända att han rusar ut mitt på gatan. Hinner han slår han en liten munter trumvirvel på bagageluckan och skrattar gott. Hinner han inte så brukar han i alla fall försöka och springer efter bilen tills närmsta trafikpolis stoppar honom.

Ibland tar vi en annan väg till jobbet men efter några dagar blir saknaden för stor och vi återvänder. Och där är han. Till hans och vår stora glädje.

Tema: Bageriet

Om man går några hundra meter på vår gata och sedan svänger vänster vid den lilla kvartersmoskén, så kommer man till bageriet. Egentligen inte mycket mer än en oansenlig lucka i en vägg där man stoppar in några ören och får ut rykande varma bröd. Vi passerar här varje morgon och titt som tätt sluter vi upp i den ofta långa och ganska oformliga kön för att köpa vårt dagliga bröd.

Balladi som brödet heter är utan tvekan den viktigaste basfödan för egypter som kämpar för att få ekonomin att gå ihop. Vilket är fallet för det flesta idag. Det är nämligen både mättande och billigt. Sandras fem bröd kostade i runda slängar 30 öre. 

Tema: Hålet

Så här i början av veckan tycker vi det vore lägligt att inleda ett litet temanummer här på bloggen. Från och med idag och tre dagar framöver kommer vi att publicera inlägg på temat Vår väg till arbetet.

Och det kanske låter lite tråkigt, vardagligt och sövande. Men si det är det inte. Vi har cirka femton minuters promenad till vårt arbete och på den tiden passerar vi många roliga, udda och spännande saker.

Det första vi måste krångla oss förbi varje morgon är ett stort, djupt hål som någon grävt rakt utanför vår port. Det hela är mycket märkligt och varför hålet är där tycks ingen riktigt veta. 

Men visst är det spännande! Det tycker i alla fall Inez och Amos som varje morgon kan stå i flera sekunder vid dess rand och med skräckblandad förtjusning titta ner på geggan, vattnet och rören i dess botten.

Sandras dag

I dag har Sandra gjort två riktigt bra saker. Minst.

Först berättade hon ett skämt på kontoret som varken Nahim eller Michael riktigt, riktigt förstod, vilket egentligen gjorde det hela bara roligare. Tydligen kunde de inte det engelska ordet för ´rondell´ varför skämtet föll ganska platt till marken. Men roligt var det.

Bra sak nummer två var att hon stått i köket och bakat lussebullar till hela familjen medan Marcus var med Inez på söndagsskolan. Så när de kom hem luktade det jul i hela lägenheten och Amos gick omkring med munnen full av bulle.

Öppet brev till Anna

Öppet brev till Anna Svensson i Jönköping

För cirka fyra månader sedan fick våra barn en liten fisk i en skål av en vän. Vi var till en början tveksamma till gåvan då vi alltid försökt uppmuntra våra barns rädsla för djur i ett försök att slippa det medföljande ansvaret. Likväl fann vi oss alltså plötsligt vara ägare till en liten slö fisk som bara åt, sov och bajsade.

Uppgivenheten att ha ett levande djur i huset var så stor att vi inte ens gett fisken ett namn. Han har endast gått under namnet Fisk och kommer göra så här också.

Häromdagen när Marcus skulle rengöra Fisks skål brast det dock. Både för Fisk och för Marcus. Helt sonika gick skålen sönder. Inte sönder till fullo men tillräckligt sönder för att Fisk skulle få ett 5×5 centimeter stort fönster att titta ut genom. Marcus suckade, fyllde skålen till hälften med vatten och släppte tillbaka Fisk.

Anna, vi ville gärna ge Fisk ett hem. Vi ville att han skulle bli en del av familjen. Men häromdagen insåg vi att Fisk aldrig kommer att bli en av oss. Vi kommer aldrig kunna ge honom den kärlek han så väl behöver.

Därför har vi idag bestämt oss. Fisk ska flytta. Vi har hittat en adoptivfamilj som vi tror kan ge Fisk allt det han saknat hos oss. Det är en amerikansk familj med två barn som länge känt saknaden av en fisk i sina liv. Kanske kan Fisk ge dem lyckan åter.

Anna, du vet att djur behöver både kärlek och omtanke. Du har bland annat påtalat din oro för Fisk i mail till oss och vi vet att Fisk skulle haft det mycket bättre hos dig. Du har tänkt på Fisk. Oroat dig. Brytt dig om honom. 

Vi kan bara hoppas att du förstår att vi gör detta för Fisk. För att han ska få ett bättre och rikare liv. Tack för din omtanke. Tack för din uppmuntran. Men nu simmar Fisk vidare till nya vatten och lämnar ett mycket, mycket litet tomrum efter sig på vårt matsalsbord.

Äntligen