Lovestory

När vi som par träffar folk här får vi väldigt ofta frågan; ”Parents or lovestory?”. Till en början var vi lite osäkra på vad det där med lovestory innebar. I våra öron lät det mest som om de undrade om vi haft en het och stormig romans innan vi slutligen valt att stadga oss som äkta par. En fråga som dels verkade lite opassande, dels väldigt icke-egyptisk med tanke på kulturen här.

Till slut fick vi i alla fall veta att vad alla undrar är inte huruvida vi haft en het och stormig romans innan vi gifte oss utan snarare om vi gifte oss av kärlek (lovestory) eller om det var våra föräldrar som arrangerat det hela.

Så nu behöver vi inte hitta på en massa generande ursäkter för att slippa svara på den frågan framöver. Det är klart det var en lovestory.

Rolig film

Det här har egentligen ingenting med oss eller Egypten att göra. Det är bara en väldigt rolig film som alla bör se. Man blir liksom så glad av den. Så varsågoda.

Bilolycka

Så har det hänt. Det vi visste skulle hända förr eller senare. Vår första bilolycka. Nu var det kanske inte en riktig bilolycka. Och framför allt inte en allvarlig sådan. Men dock, en olycka.
Marcus höll på att trixa sig fram i Alexandrias snåriga trafik igår när han kom till en rondell. Väl inne i rondellen stannade han i väntan på att bilen framför skulle köra. Och nu kommer vi till olyckan.
Bilen framför körde inte men det gjorde Marcus. Rakt in i baken på honom.

Tack och lov så var det en modell större än vår så ingenting hände med hans bil. Och tack och lov, inget med vår heller. Så efter lite inspekterande, förnumstiga nickningar och ett hanslag så var saken ur världen.
En erfarenhet rikare och än en gång påminda att vi måste skaffa en försäkring till bilen – snart.

Vi har för övrigt laddat upp lite bilder från resan norrut.

På historisk mark

Det är aldrig för tidigt för en historielektion. Så idag tog vi med våra små adepter till El Alamein, slagfältet i Nordafrika där Andra världskriget vände till de allierades fördel. Medan Sandra malde på om bataljoner hit och plutoner dit, smaskade Amos ointresserat på ett äpple och låtsades som om det regnade (vilket för övrigt är mycket ovanligt i den här delen av världen). Inez å andra sidan verkade inte heller så intresserad. Hon bara tjatade om juice hela tiden, vilket vi inte hade.

Så efter någon timme i El Alamein vände vi åter till Alexandria och Medelhavets skimrande böljor där eftermiddagen tillbringades på stranden. Kvällen å andra sidan ägnades åt att förbereda nästa veckas seminarier i Kairo, vilka för övrigt bland annat ska handla om härskartekniker och fördomar. Så ni inte tror det är bara sus och dus härnere.

Revolution Day

Idag är det helgdag här i Egypten. Revolution Day. Man firar att officerarna Muhammad Naguib, Gamal Abdel Nasser, Abdel Hakim Amer samt Anwar al Sadat 1952 störtade kung Farouk I och införde republik.

Nu är det dock inte så många som firar här. Tydligen tycker man inte att allt blev så mycket bättre.
Själva firar vi med ris och tonfisksås till middag. Det tycker vi är festligt.

Förlovning först, bröllop sen

I går söndag hade vi fullt upp med festligheter. Klockan 20 var vi bjudna på Raouf’s och Mariam’s förlovningsparty och en timme senare hade vi lovat närvara vid Peters’ och Eva’s bröllop i Saint George’s Cathedral här i Tanta. Mycket trevligt!

Barnen hade vi dock lämnat hemma hos Iman vår barnflicka. Tanken var att de skulle sova hela tiden (vilket de gjorde när vi gick), men när vi kom hem vid 23-tiden var båda vakna och pigga och inte alls sugna på att sova. Och nu dagen efter ligger de utslagna på soffan och orkar ingenting alls. Ja, så kan det gå.

Nedan ser ni oss tillsammans med Mariam och Raouf. Om ni tycker våra leenden är något ansträngda beror det på att vi direkt när vi kom skulle upp på scenen tillsammans med förlovningsparet och sedan fotograferas och filmas en bra stund av samtliga gäster. Märkligt!

Utflykt Muhalla

Lugn helg hemma i Tanta. I går gjorde vi dock en liten utflykt till grannstaden Muhalla. Inte för att det finns jättemycket att titta på där. Stan är ungefär som Tanta fast mindre och är mest känd för sina textilfabriker. I april var det också flera upplopp här på grund av regeringens prishöjningar på livsmedel. I går var det dock lugnt och, med handen på hjärtat, egentligen ganska tråkigt. Så efter en halvtimme i Muhalla åkte vi hem igen. Till sköna Tanta.

För er som just nu råkat glömma exakt var på kartan Muhalla finns, bifogar vi en liten pedagogisk översikt av Deltaområdet.

Biblisk middag

I kväll åt vi en riktig biblisk middag. Två fiskar och fem bröd. Och gott var det dessutom.

Ja, utöver att vi hade riktigt bra samtal i vår bokcirkel i förmiddags, så är väl det allt vi har att berätta idag.

Stor dag

Stor dag idag. Vi har nu avklarat hälften av sommarens seminarier och nu återstår endast sju veckor innan vi kan pusta ut. Men som med allt annat kommer de veckorna väl att gå med ljusets hastighet.

I kväll var vi också med på ett intressant möte med ledningen för skolan. Man har bestämt sig för att för första gången någonsin ta fram en värdegrund med tillhörande mål och aktiviteter för skolan. Så tillsammans med de andra brainstormade vi fram mission och vision för skolans närmsta fem år.

Frågan är bara vad som var mest intressant. Resultatet av mötet eller mötet självt som mer liknade en polsk riksdag upphöjt till hundra. Alla pratade i mun på varandra, mobiltelefoner ringde och folk sprang ut och in hela tiden. Det 3½ timme långa mötet skulle säkert ha kunnat avhandlats på en effektiv timme. Men det hade väl inte varit lika roligt.

Jordbävning och feber

I morse vaknade vi upp till en jordbävning. Bokstavligt talat. Sängen skakade, kuddarna dallrade och dammet flög och sen var det lugnt igen. Det är den första vi har märkt här, men tydligen händer det då och då. Den 21 juni hade Kairo en jordbävning på 4,3. Inte jättemycket kanske, men lite obehagligt är det allt när saker skakar. Framför allt om man inte vill att de ska skaka.

Dagen fortsatte dock på samma tema. Inez fick en synål genom stortån häromdagen (in på ena sidan och ut på den andra) och i går fick hon hög feber så doktorn var här och tittade på henne och skrev ut en massa mediciner. Så det var ju bra.
I morse höll dock febern i sig och hon fick feberkramp vilket alltid är lika obehagligt. Dagen har hon tillbringat mestadels sovandes, så Sandra fick ta seminarierna själv idag medan Marcus övervakade de små.

Något som för övrigt gav upphov till en hel del spydiga kommentarer bland lärarna på skolan.
Vad är det för man som stannar hemma och pysslar om barnen när han har en prima frisk hustru?
Ack ja, imorgon får Marcus skämmas.