27 minuter

Att arbetsmoralen är låg i Egypten, eller snarare obefintlig är något vi hör jämt och ständigt här, och häromdagen fick vi det bekräftat svart på vitt. En tidningsartikel beskrev de dagliga bönetiderna som ett stort samhällsekonomiskt problem här i Egypten. Problemet är att folk maskar när de ber, enligt artikeln.

Bilden nedan visar Mugamma, platsen där 18 000 av Kairos alla byråkrater ”arbetar”. Dagligen passerar här 30 000 personer i jakt på stämplar, dokument, intyg och allt annat man kan behöva härnere. Men enligt artikeln jobbar varje tjänsteman endast 27 minuter i genomsnitt per dag. Resten av tiden används till bön, cigarettpauser och tidningsläsande.

Så nu har en shejk vid Al-Hazar Universitetet gått ut med ett påbud och sagt att en rättrogen muslim som längst bör be 10 minuter vid middagsbönen och sedan arbeta sina timmar plikttroget.

Svettig morgon

Häromdagen skulle Marcus visa sig på styva linan inför skolans gympalärare när han vitt och brett berättade om hur mycket han älskade att springa långrundor och hur han nu saknade detta i varma, kaotiska Tanta. Gympaläraren som tyckte synd om honom, lovade då på stående fot att han skulle ta med sig Marcus ut och springa någon gång. Denna ”någon gång” visade sig bli i morse klockan sex.

Yrvakna och sömniga möttes de på gatan nedanför vårt hus och sprang sedan de tre kilometrarna till stadens stadium, gjorde ett varv på 400-metersbanan, vände och sprang sedan hem igen. Bilar tutade och folk hejade på den bleka svensken som i nystrukna shorts stapplade fram på Tantas gator. Och inte kunde han ju stanna med allas blickar på sig. Så han fortsatte ända tills hans nådde trappuppgångens svala skugga där han döende sjönk ner på nedersta trappsteget.

Gympaläraren hade dock tyckt att morgonens övning var så pass rolig att han ville göra om den, så nästa lördag är det dags igen. Yrvakna och sömniga. Det är så traditioner skapas.

Husdjur

Så har dagen kommit som alla föräldrar fruktar och bävar inför. Dagen då en obetänksam men för all del välmenande släkting eller vän vill ge bort ett husdjur till familjens minstingar. I dag kom vår vän Jasmine med ett stort runt paket och lämnade över det till en förväntansfull Inez, som genast slet av påsen och fann en liten blå fisk som simmade runt i en klotrund skål.

Och vi som försökt intuta våra små älsklingar att djur är farliga. Att hundar bits, katter klöser och lamadjur spottas. Allt för att vi ska slippa passa, mata och städa upp efter något djur som barnen tröttnat på veckan efter de fått det.

Men för all del, en fisk sköter väl sig själv. Jasmine försäkrade oss att om vi bara slänger till den några korn mat varje dag samt byter vatten med jämna mellanrum så har vi den lyckligaste guldfisken i Tanta.

Och för tillfället har vi nog den lyckligaste Inez i stan också.

Bortbjudna

I dag var vi hembjudna till Raggi och Annan, föräldrar till lilla Alvera som kommer till vårt ”dagis” varje dag. Supertrevligt med en massa god mat av vilken man måste äta minst fem portioner innan alla är nöjda.
Det ska dock berättas att varken Raggi eller Annan lagade maten, det gjorde mamma Rene som bodde i samma lägenhet. Hon hade stått hela dagen i köket för att vi skulle komma och resultatet ser ni nedan.

Amos tar siesta

Sommaren har kommit till Tanta med dunder och brak och vi genomlider nu dagar i över 40 gradig fuktig värme. Allt går långsammare och man är rejält mycket tröttare. Inte minst barnen. I dag tog dock Amos sin eftermiddagssiesta lite i tidigaste laget.

 

Fotomodeller

Inez och Amos är minsann populära här i Egypten. Vart vi än kommer ska folk stanna oss och ta en bild på barnen. Till och med coola tonårskillar hejdar sig och börjar gulla och pjåska med dem.
Den här bilden tog vi på ett köpcenter i Kairo i helgen. En heltäckt kvinna skred fram till oss och plockade fram värsta moderna mobiltelefonen för att kunna fotografera de små lintåttarna.

Midsommar

Så fungerar Internet igen efter några dagars uppehåll. Det börjar bli mer regel än undantag att vi är Internetlösa nuförtiden.

Men trots avsaknad av kontakt med Sverige har vi i alla fall inte missat att Midsommarhelgen kommit och gått, och naturligtvis firar man Midsommar även i Egypten. Åtminstone vi svenskar som är här.
I fredags var vi bjudna till Jan och Lena Steenbrink som är arbetar för Svenska kyrkan i Kairo. De hade bjudit in ett 20- tal svenskar (samt några danskar och egyptier) och tillsammans sjöng vi Den blomstertid nu kommer, grillade och hade trevligt tillsammans. Och inte en droppe regn på hela kvällen. Det är man ju inte van vid som svensk.

Under rubriken 1356 har vi lagt ut några bilder från firandet. Dock, av någon anledning daterades bilderna till februari 2007 varför de hamnade längst ner på sidan. Varför det blev så är det som vanligt ingen som vet, men tyvärr måste ni göra er omaket att scrolla ner till slutet på sidan. För detta kan vi bara be om ursäkt.

Fotbollskväll

Det som var tänkt att bli en trevlig och lättsam fotbollskväll i goda vänners lag, blev något helt annat när Ryssland satte sitt andra mål.

Examendags

Arton tillfällen och fyrtiofem seminarietimmar senare, har vi idag sagt tack och hej till tre av våra lärargrupper.
I dag avslutade vi med att dela ut diplom till var och en, vilket var väldigt uppskattat.  
Känns faktiskt ganska skönt att kunna bocka några grupper på listan, även om det har varit väldigt roligt.

Men, men, i morgon fortsätter vi med oförminskad entusiasm och hängivenhet då 19 arabiskalärare väntar oss.

Eufori

Ikväll fick vi (eller framför allt jag Marcus) en sån där riktigt euforisk aha-upplevelse när jag var på väg hem från kyrkan. Ungefär som när man spatserar ut från Ica med en välfylld godispåse. Eller som när man just brett sig en halva hönekaka med svensk edamerost som bara väntas på att ätas upp. Eller som när barnen precis somnat och man just gjort sig en stor kopp svenskt bryggkaffe. Ja, ni förstår…

Det var en sådan där riktig Mellanösternupplevelse. Ni som besökt regionen vet vad jag pratar om.
Fullt med människor överallt som vimlar omkring i ett orangefärgat dis. En kakafoni av röster, ljud och rörelser. Hästar, bilar, försäljare, neonfärgade minareter, bönestund på trottoaren och allt annat som hör den här delen av världen till. Hela stan blommar upp efter mörkrets inbrott och affärerna slår upp sina portar på vid gavel. Alla hejar och vill byta några ord. En falafelförsäljare vill bjuda på en portion falafel och tusen andra saker samtidigt.

Ja, ikväll känns det som att vi är på precis rätt plats i världen. Det är bara att hoppas att den känslan håller i sig två år till.