Berlinmuren – en bra början

Så var vi ensamma igen. Vi slänger upp fötterna på soffbordet, äter nybakad sockerkaka och minns utan större saknad Berlinmurens vardande.

I oktober 1989 skrev New York Times den här artikeln som berättar om de tusentals människor som flytt Östtyskland på bara några veckor. Om drömmar om ett bättre och friare liv på andra sidan Järnridån. 

I dag, 20 år efter murens fall, hör vi nästan samma berättelser från Egypten, fast idag är det Medelhavet snarare än en mur som sätter gränsen för dagens järnridå. BBC skrev för några dagar sedan om de hundratals egypter som varje dag lämnar landet i bräckliga små fiskebåtar med siktet och hoppet inställt på Europa. Desperata människor varav många aldrig ens kommer över havet.

Berlinmuren var en bra början, men det är kanske dags att riva lite fler murar i vår värld.

Farsdag

I dag har Per och Marcus firat farsdag med att klä ut sig till araber på Khan al Kalili i Kairo. Det tyckte barnen i alla fall var roligt.

Vänner

Härliga dag! I dag for Marcus till Kairo för att hämta våra goda vänner (där lät vi helt plötsligt tjugo år äldre) Sara, Per och deras lilla dotter Rut på flygplatsen. Direkt komna från slappa Röda Havet ska vi nu bjuda dem på kaoset och stressen i Tanta och Kairo under några dagar.

De feminina männen

”Det är förbjudet för mannen att klippa sitt skägg:vad gäller att man klipper mer än en ens hands grepp – vilket görs av vissa i Väst och av de feminina männen – så finns det ingen som tillåter det.” (ad-Durr al-Mukhtâr)

I Egypten finns idag cirka 7000 studenter från Malaysia, varav många studerar islam vid Al-Ahzaruniversitetet i Kairo. Av ekonomiska skäl bor många av dessa i Tanta. Och varje gång vi ser dem lider vi lite med dem.

Trevliga pojkar med breda leenden, kalottäckt hjässa och… tre, fyra fjuniga skäggstrån på hakan. Hur gärna de än vill och önskar så kan dessa rättrogna pojkar inte odla sitt praktfulla helskägg. Men de biter ihop, avhåller sig från saxen och låter sina hårstrån växa fritt och frodigt.

Nu till vår fundering. Vad menas med de feminina männen? Kan det vara så att skäggstubb och skäggväxt lyftes fram som ett manligt ideal redan för 1400 år sedan? Och vad betyder detta med tanke på att en majoritet av världens män utgörs av asiater, varav de flesta inte har de genetiska förutsättningarna för en mer utvecklad skäggväxt? Och vad betyder det för Marcus som tycker att hans skägg kliar bortom all vett och sans efter bara fyra, fem dagar?

Ja, det är sånt vi funderar på medan vi väntar på att Kanal 5:s Ullared ska laddas.

Visumproblem löst – typ

Vad är det man säger? If you can’t beat them, join them.

I dag fick vi våra visum. Inte de arbetsvisum som vi kanske hoppats på men dock ett fyramånaders turistvisum. Men eftersom vi tydligen varit här i landet olagligt de senaste veckorna så känns ändå detta som en formidabel seger.

Så vi lämnade visumkontoret med glada miner och i största samförstånd med den nitiska tjänstemannen. Och det är nog första gången det händer.

Tufft

Sandra låter hälsa att hon är sjuk och eländig och dessutom kommer hon inte in på Kanal 5:s dunderhit Ullared.

Ja, det är tufft här ute i provinserna.

Närkontakt av tredje graden

I dag gav vi våra grannar på gatan en riktig närkontakt-av-tredje-graden-upplevelse.

Det har blåst en hel del idag. Det har till och med blåst så mycket att barnens uppblåsbara pool (se bild) fick luft under plasten, lättade från vår balkong och dalade sex våningar ner och landade på gatan nedanför.

 

 

Utan att veta riktigt säkert, så gissar vi ändå att förbipasserande blev minst sagt förvånade när det plötsligt damp ner en swimingpool framför deras dammiga sandaler. Tack och lov utan barn i dock.

Men vakten Muhammed höll fattningen och återförde poolen till dess tacksamma (och lite generade) ägare.

Dr. Mohamed I presume

Häromdagen sprang vi på en egyptisk doktor som jobbade i Australien. Åtminstone påstod han det. Ganska enträget. Att han var doktor. Och jobbade i Australien.

Doktorn: Eh, eh, excuse me. I am doctor. What your name?
Marcus: Marcus. How are you?
Doktorn: I fine. My name i dr. Mohamed. I am doctor.
Marcus: Wow, that’s nice.
Doktorn: Yes, I doctor. I live Australia. I work as doctor in Australia.
Marcus: Really? Where in Australia?
Doktorn: I work as doctor in Melbourne.
Marcus: So you’re back in Egypt for your holiday?
Doktorn: Yes, I am doctor but have holiday now. In Tanta. I study to be doctor in Tanta.
Marcus: That’s nice.
Doktorn: Yes, I work as doctor in Australia four years now.
Marcus: Four years?
Doktorn: Yes, four years as doctor. It is nice to be doctor.
Marcus: Eh, yes. I don’t know. I work as a teacher here.
Doktorn: Aha! I am doctor. Work in Australia.
Marcus: Ok.
Doktorn: Australia is very nice. Difficult to be doctor there.
Marcus: Ok.
Doktor: Can I come with you?
Marcus: Thanks, but I’m fine.
Doktorn: I am doctor.
Marcus: Ok. Maybe another time.
Doktorn: Ok, nice to meet you.
Marcus: You too, doctor.
Doktorn: (Ler med hela ansiktet, glad att hans titel äntligen tycks nått fram)

Avslut – Avstamp

I morse flög så lärarna hem och därmed sätter vi punkt för det här lärarutbytet. Vi avslutar med att skicka med en bild från vår dag på landet tillsammans med parlamentsledamoten och alla hans vänner och släktingar.

I morgon är det söndag och första dagen på en ny arbetsvecka.

Dags att hitta på något annat.

Officiellt avslutat

Så är väl lärarutbytet mellan Al Salam School i Tanta och Alfred Dalinskolan i Huskvarna mer eller mindre avslutat.

Ikväll hade vi den gemensamma utvärderingen och i skrivande stund sitter samtliga deltagare på restaurang Om Muhammed i Tanta och äter duva och ris.

I morgon far vi tillsammans med de svenska lärarna till Kairo och kl. 04.10 på lördagmorgon sätter de sig på KLM-flyget och åker hem till Sverige.

Det är snart ett år sedan vi påbörjade arbetet med utbytet och just nu bara andas vi ut och är glada att allt faktiskt gick precis så bra som vi hoppats på. Vi tror att många fått med sig minnen från livet.

Nu återstår bara för oss det obligatoriska men ack så tråkiga rapportskrivandet.

Men det tar vi på söndag.